Det inlägg som jag skrev härom veckan om att våren var på väg, det tar jag tillbaka när marken utanför är kritvit igen. Helt plötsligt känns sommaren och våren väldigt långt bort. Och appropå det så ställde vi om klockan till sommartid i natt. Det är också trevligt förstås.

Igår blev det lite festligheter, det var helt okej. Men festerna nu förtiden är inte i närheten av hur det var när man var yngre. Är det ett tecken? Ett tecken att man har blivit äldre. Ja när man var yngre hade man aldrig några förväntningar och då hade man alltid trevligt också. Ja det är konstaterat ännu en gång, det var bättre förr!

Marthin har åkt iväg för att jobba igen. Det är tråkigt när han kör på söndagar för då måste jag vara ensam hela söndagskvällen. Vanligtvis tränar jag alltid på söndagar, men inte den här söndagen. Jag är inte riktigt i form för det, och jag erkänner det.

Men en kortare promenad blir det i alla fall, i ovädret.