Jajemen, nu är det verklighet. Jag är betydligt blondare än jag hade tänkt. Håret är mer eller mindre vitt. Och det konstiga av allt, jag trivs med det. Nästan lika bra som med det svarta. Och låter jag bara tiden gå lite så blir nog det här lika bra som det svarta. Jag ska i alla fall ge det en chans.
En 18-årig blondin på toxicbar i fredags säger "hejdå blondie" när hon går hem. Ska hon säga, hon var minst lika blond själv!
Betydligt blondare än såhär är jag. Och betydligt sötare som barn var man. Riktigt sådär mörka ögon har man väl inte heller längre. Vad är det som händer med åren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar