Verkligheten!

Jag läste något bra under semestern på Kreta..

"Jag vill bli behandlad som en människa av dig. Jag väntar mig att du åtminstone ska visa mig vänligheten att tala om varför du är på så underligt humör när du är det. Låt bli att se på mig på det där sättet. Vadå för sätt, kan man undra? Ett sånt sätt som om det vore en dödssynd att inte kunna läsa dina tankar. Jag kan inte läsa dina tankar hur mycket du än vill det. Jag vet inte varför du är så sur? Jag kan inte gissa mig till dina önskningar. Om det är vad du väntar dig av din tjej, så passar jag verkligen inte dig. Vad är det då som är påtok? Snälla, tala om det istället för att jag ska behöva gissa. Det borde jag inte behöva. Eller du menar kanske att jag borde vara tankeläsare?"